Sevärdheter i Merimasku

Merimasku anslöt sig till Nådendal 1.1.2009. Till Merimaskus kulturlandskap hör åkrarna med sina skogsspalter samt de vackra ängarna och de gamla hagarna med sina enar. Havsstranden med sina båthus vittnar om att fiske har varit en viktig näring i Merimasku.

Kollola hembygdsgård

Kollola omfattar Isotalos gamla torp med utomhusbyggnader. I det lilla husets kök på Kollola fanns Merimaskus första telefoncentral, som var i funktion till år 1945. Byggnadens gamla exteriör har bibehållits väl och i huset kan man bekanta sig med inredningen från den sista invånarens tid och med sommarens specialutställning.  

Kräkilä kvarn

Den gamla väderkvarnen är troligtvis byggd år 1777 och den har bibehållits på sin ursprungliga plats.

Den gamla kvarnbacken var kal, men nuförtiden är backen täckt av tallar. Kräkilä kvarn är en av Merimaskus äldsta byggnader. Kvarnen syns efter prästgårdens vägkrök till höger bakom åkrarna. Kräkilä kvarn har iståndsatts med talkokrafter i slutet av 1990-talet på initiativ av Merimasku-föreningen. 

Forntidsgravarna vid Villivuori

Villivuori har en stor betydelse i Merimaskus kulturhistoria. Istiden och havsepokerna efter den har lämnat sina spår i Villivuoris natur. Efter istiden var Villivuori ett kalt skär, men under bronsåldern 1500 – 300 f.Kr fanns det redan lite bosättning på området om vilken de forna gravruinerna – gravrösen - vittnar. 

På basen av fynden kan man dra den slutsatsen, att merimaskuborna bodde under bronsåldern i fasta bostäder vars väggar var byggda av trä och lera och taken var gjorda av halm eller vass. Fiske, säl- och fågelfångst hörde på den tiden till befolkningens näringar, men man bedrev också lantbruk i någon mån.

Merimasku kyrka

Merimaskus första träkyrka hade byggts redan år 1648 vid kyrksundets strand, intill vattenvägen. Under det Stora Nordiska kriget och stora ofreden förföll kyrkan och den revs. År 1726 byggdes i stället en ny, den nuvarande kyrkan. Denna korskyrka i trä är den sjätte äldsta träkyrkan i Finland som är i varaktigt bruk.  

Den gamla gravgården omgavs redan på 1800-talet av ett stockstaket.

Det nya staketet, som byggdes på sommaren 1995, är gjort i samma stil. Till den gamla gravgården kommer man genom det historiska portrummet vars väggstockar är från 1700-talet. Portrummet har fungerat som en allmän mötesplats och församlingens officiella tillkännagivanden har funnits där till påseende. Portrummet med sina gärdesgårdar har skiljt helg och vardag från varandra. 

Mera information: Merimasku Församling, tel. +358 2 436 9654.

Prästgården 

Den nuvarande prästgården är byggd 1913. Också den tidigare prästgården befann sig på samma plats. Det bestämdes att Heikkolas kaplanämbetshus skulle fungera som kyrkoherdens ämbetshus och gården fick namnet Kyrkoheikkola år 1937. Boden från år 1835 byggt i stock och målat med rödmylla är en del av prästgårdens gårdsplan. Prästgårdens fina byggnad är byggnadshistoriskt betydande och ligger på en vacker plats.